Och annars drömmer jag om ämnesord på nätterna och ser MARC-fält så fort jag ser en sifferkombination, men jag trivs fortfarande hemskt bra med att lära mig nya saker och känna att jag gör något vettigt på dagarna. Samtidigt skulle jag hemskt gärna åka långt bort och ligga på en strand, känna solen som bränner varmtvarmt, läsa en bok, gå en lång promenad och prataprataprata om vettiga saker.

Och någon gång ska jag ta tag i förra vårens oavslutade kurs i katalanska, där jag forfarande har en inlämningsuppgift kvar innan jag får betyget. Det borde inte ta så långt tid egentligen, men på kvällarna är jag trött och på helgerna ägnar jag mig åt häng och hushållssysslor som inte hinns med i veckorna, ex. tvätt och sånt. Men snart. Och nu blir det tvättstugan innan jag fortsätter med min Amazonlista.

Meaningless
Who dare say it wasn’t meaningless?
Shout from the rooftops
and address the press
Ha ha ha, it was totally meaningless

Jag menar det ju inte egentligen, men det känns bra att sjunga det just nu. Stephin får mig att le med sina ord och jag måste hitta sånt som får mig att le. Bra så.

Och jobbet är bra. Jag är en hemskt trött pendlare, men jag har fin musik i mp3-spelaren och trivs med katalogisering och ämnesord och känslan av att lära mig nya saker.

Mitt musikintresse har alltid hållit sig stort, trots att det är ganska länge sedan jag räknade allting jag köpte i skivor (”de/den här tröjan/byxorna/mackan/allting som kostar något kostar lika mycket som  x antal skivor” var en tanke jag tänkte väldigt ofta i slutet av 90-talet och början av 2000-talet), men Spotify har gett mig ny inspiration och ny lust att upptäcka mer. Allt detta mildrar vinterångest, solbrist och kyla och gör att jag ibland ler och får något som liknar kickar istället för att vilja gå i dvala.

Skivor jag lyssnar på på Spotify just nu:

• Magnetic fields – Realism
• First aid kit – Drunken trees EP
• Steso songs - Now it’s dark
• The very best – Warm heart of Africa
• Andreas Grega - En sak i taget

Et voilá. Ännu en undanflyktssysselsättning. Dagens tidigare sådana har varit bokhyllefix (skivor och böcker i bokstavsordning), rumstäd, skivrippning ( I <3 biblioteket) och tedrickande. Nu ska jag försöka fortsätta med franskaplugg, välja på djupdykning i lingvistik, medeltida franska eller de narrativa strukturerna i Thérèse Raquin. Jag tror att jag börjar med de sistnämnda.

Och annars? Jag vill köpa tio miljoner skivor, men ska vänta tills jag har nån sorts inkomst igen. Jag får nöja mig med att lyssna på nya upptäckter på Spotify så länge.

Fina nya upptäckter är:

• First Aid Kit
• Andreas Grega
• Allo Darlin’
• Mélanie Pain
  
• Innocence mission
• Priscilla Ahn
  

Låten som spelas allra mest är dock Lalehs Bjurö klubb. Den har en känsla som säger otroligt mycket. Jag älskar att hitta såna, det får mig att känna tacksamhet och tröst över möjligheten att identifiera sig med ord utifrån.

Och jag får inte glömma min kära Ani heller. Jag köpte hennes senaste skiva, Red letter year, när jag var i Spanien och där finns Present/Infant med som har hemskt fina verser.

lately i’ve been glaring into mirrors
picking myself apart
you’d think at my age i’d have thought of
something better to do
than make insecurity into a full-time job
make insecurity into an art

Ani återkommer hela tiden med nya fina låtar. Det glädjer mig, men när jag tänker på att jag snart lyssnat på henne i tio år förvånas jag återigen över hur galet fort tiden går.

Idag väntar första lektionen på länge, våren ska tillbringas med D-kursen i franska och jobbsök. Det ska bli kul, men jag måste bara försöka vänja mig vid pluggrytmen igen. Under hösten vande jag mig ju vid att vara helt ledig när jag väl var hemma, men nu kommer jag ju behöva börja göra saker igen och ha självdisciplin. Men ja.

The music always takes me
Where I know I shouldn’t go
I know I shouldn’t go
I have to be so careful looking back

Utsorterandet inför flytten fortsätter. Det är galet hur mycket papper jag samlat på mig på bara två och ett halvt år och då har jag ju ändå slängt en hel del innan.

Nu blir det Ica och sen matlagning och Maria Larssons eviga ögonblick med fina Helena. Jag tror att det blir en bra lördagkväll.

Ovanstående bok är nu utläst och jag ska fortsätta med någon av böckerna jag lånade på NAI, innan jag slutade där. Det kanske blir Ama Ata Aidoos novellsamling No Sweetness here, den har jag haft hemma ganska länge. Men först ett sista citat ur The Gum Thief, bara för att illustrera Couplands storhet.

While it kills me to come to grips with the fact that I’m like everyone else, that pain is outweighted by the comfort I get from being a member of the human race

Det finns något fint i tanken att många delar samma saker. Samförstånd med andra människor är min favoritkänsla. Att möta en blick som säger allt, ett halvt leende som indikerar att någon reagerar eller tänker på samma sak som en själv, att höra några ord som på ett nästan magiskt sätt förklarar precis det man tillbringat massa tid med att tänka på, men inte riktigt kunnat formulera, det är stort.

Jag föll för den bittre huvudpersonens Rogers brev där han skriver:

I see 79 cent sticker packs with little rainbows and unicorns that say DREAMS CAN COME TRUE! and it makes me want to cry the way we feed nonsense crap like this to kids, who are going to inherit a century of ugly wars started by people who died long ago, but who were sick and damaged enough to transmit their hatred down through the centuries. Dreams don’t come true. Dreams die. Dreams get compromised.

Jag tror att det är ok att tycka om såna här citat när det är vintergrått ute. Jag tycker om Coupland för att det i alla hans böcker finns citat som säger mycket, som passar, som får en att nicka igenkännande. Gum Thief är inte en av hans bästa böcker, men helt klart läsvärd, den hamnar nog någonstans i mitten om jag ska betygsätta hans böcker. Inget slår dock Life After God, ibland tror jag att det är den bästa bok jag någonsin har läst. Och citaten! Det jag tycker om med Coupland är att hans böcker är som låttexter, det går att plocka ut citat i dem som säger allt. I många andra böcker som ändå är otroligt bra är det liksom helheten som gör allt, men i Coupland kan man plocka ut briljanta småbitar som är mer träffande än någon annans ord ens är i närheten av att vara.

Veckans pepp är att jag ska se Amy Macdonald i Stockholm på måndag. Jag tror att det blir hiten. Jag har en känsla av att hon är jättebra live.