Hyllning till Spotify
Jag hyllar Spotify, som trots den irriterande reklamen nog är det bästa som hänt musiken på många år. Jag tror att det har skapat ett nytt intresse, en ny kärlek, en ny passion hos många. Det gör det så lätt att upptäcka musik. Varje onsdag när DN:s kulturbilaga recenserat skivor går jag in och lägger till det som verkar intressant på Spotify för att kunna lyssna. När jag letar skivor på Amazon och ser deras “om du tycker om det här, kanske du tycker om det här-”råd går jag också in och lyssnar. När någon nämner en fin låt eller artist är det (ofta) bara att gå in och söka och just funktionen att kunna dela listor med andra, att ge och få tips, är bara det helt fantastiskt.
Mitt musikintresse har alltid hållit sig stort, trots att det är ganska länge sedan jag räknade allting jag köpte i skivor (“de/den här tröjan/byxorna/mackan/allting som kostar något kostar lika mycket som x antal skivor” var en tanke jag tänkte väldigt ofta i slutet av 90-talet och början av 2000-talet), men Spotify har gett mig ny inspiration och ny lust att upptäcka mer. Allt detta mildrar vinterångest, solbrist och kyla och gör att jag ibland ler och får något som liknar kickar istället för att vilja gå i dvala.
Skivor jag lyssnar på på Spotify just nu:
- Magnetic fields – Realism
- First aid kit – Drunken trees EP
- Steso songs - Now it’s dark
- The very best – Warm heart of Africa
- Andreas Grega - En sak i taget
Et voilá. Ännu en undanflyktssysselsättning. Dagens tidigare sådana har varit bokhyllefix (skivor och böcker i bokstavsordning), rumstäd, skivrippning ( I <3 biblioteket) och tedrickande. Nu ska jag försöka fortsätta med franskaplugg, välja på djupdykning i lingvistik, medeltida franska eller de narrativa strukturerna i Thérèse Raquin. Jag tror att jag börjar med de sistnämnda.
Nina sa,
februari 18, 2010 den 8:07 e m
Ja, Spotify var åtminstone Grejernas Grej där i början när man kunde hitta det mesta allt som oftast. Det är ju tyvärr inte ett riktigt lika gedigert utbud nu, men visst det funkar (precis som du säger) som en ypperlig grej i jakten på att lyssna in sig på saker man inte hört så mycket av tidigare (både gammalt och nytt). Och playlistdelningen är också grejt!
Använde Spotify en hel del även som app i iPoden (som premiumanvändare) under sommaren/hösten. Det var bra att kunna bära med sig deras utbud överallt…men…tja…på senare tid har jag lagt ner den 100-lappen premiumet kostar i månaden på att köpa (=äga) musik istället. Antingen enstaka låtar i iTunes eller cd’s. Känns mer värt i slutändan.
Förresten: fick hem Crannberries-dvd idag med deras “best of videos” (rea på Ginza, 29 riksdaler!). Då tänkte jag på dej..! 8)
Esther sa,
mars 21, 2010 den 9:54 e m
Ninis:
Jo, Spotify var ju helt klart ännu bättre, då när du gav det till mig för snart ett och ett halvt år sen. Det var hemskt fint när ni var hemma hos mig efter att jag hade fyllt år och vi hade trallpunksnostalgi och det kändes som att nästan all musik fanns där. Så är det ju tyvärr inte längre, men jag tycker fortfarande att det är väldigt fint, framför allt att kunna upptäcka ny musik med, samt det här med att dela låtar man tycker om med folk.
Åh, Cranberries är väldigt bra. Dolores o’Riordan har ju även släppt två soloskivor, köpte den senaste när jag var i Spanien i januari. Den är väldigt fin, men finns tyvärr inte på Spotify.
Hur är det annars med dig? Hur går allt med plugget?
Nina sa,
april 14, 2010 den 11:37 e m
Ja, visst var det?!
Det är bra här i V-ås! Blev klar med tre av fyra kurser tidigare i veckan. Nu har jag bara Sv C kvar. Sökt in till högskola/universitet till hösten. Känns bra! Hoppas det leder nån vart.
Men hur går det på ditt håll i Uppsala?? Jobb och allt? Jag tänker på dej ska du veta. Hojta om du är i stan nånting – annars ses vi ju i Sthlm i slutet av maj. Jag kommer gärna och hälsar på dej också (var ett tag sen jag var i Uppsala nu).
Många kramar!!!