Hemma
Hemma, hemma, hemma. Semesterveckan gick galet fort, jag fattade knappt att jag var borta innan det var dags att åka hem igen. Men vädret var fint, 25-26 grader överlag. Jag njöt av solvärme och satt och läste på universitetets gräsmatta och i Jardin des Doms. En eftermiddag när jag satt i den sistnämnda kom en svart katt från ingenstans, lade sig i mitt knä och började spinna. Det var mycket otippat, men den var väldigt söt, så jag log mest. När folk började titta på mig (jag satt mitt i parken, mitt på gräsmattan med katten liggandes i knät) började jag dock känna ett visst obehag över uppmärksamheten och lyfte bort katten från mitt knä. Han lade sig istället precis bredvid mig. En italiensk kvinna kom fram och började prata med honom och frågade sen mig vad han hette och hon skrattade när jag berättade att det inte var min. Så kan det gå.
Men ja, förutom sol var veckan fin annars också. Kul att umgås med vänner (och skapa nya citat till skattkistan), trevligt att gå på bio, gå ut och äta, gå på bagerier och bara prata franska förstås. Det är jättefint, jag kommer igång mycket mer så fort jag kommer ner. Sen känner jag såklart lite separationsångest varje gång jag åker därifrån, för jag saknar staden och vädret och folk, men det mildras med tiden. Och just nu sysselsätter jag mig rätt bra med fina jobbet och mina medboende när jag kommer hem på kvällarna. Ungefär så.
(Fast jag är fortfarande övertyad om att jag är född i fel land. Jag lyckades till och med få solbruna axlar, vilket känns mycket trevligt, det tråkiga är bara att det ju försvinner hur fort som helst nu när jag kommit hit).
Sommarens fortsättning
Filmen var bra och berörande och det rann några tårar (dock inte lika många som i House-avsnittet när Amber dog, så TV-ledsen har jag inte blivit på länge). Trion som alltid är med i Guédiguians filmer, Ariane Ascaride, Jean-Pierre Darroussin och Gérard Meylan, hade små roller i den här, men jag tyckte jättemycket om Simon Abkarian (som jag redan var bekant med efter Voyage en Arménie). Inatt var det värsta åskvädret, men nu är det fint och soligt igen och jag ska gå till trädgården ovanför påvepalatset och läsa och låtsas att det är sommar i två dagar till. Fint.
Äppelöga (den här stan som gör mig så…)
Och sen lite Plainsong också, för idag är det grått (fast fortfarande rätt varmt). Det är veckans rebus. Semestern är fin. Jag njuter av att känna sol i ansiktet, promenera i min tredje hemstad och får nålsticksnostalgi i hjärtat. När jag tänker att det är fem år sen jag kom hit förundras jag återigen över att tiden bara springer. På ett vis känns det fortfarande så nära att det kunde ha varit igår, på ett annat vis är jag flera hundra år äldre. Det är väl så det är. Jag har i alla fall fått min mandelcroissant och i eftermiddag blir det Utopia och Guédiguians senaste film. Det ser jag fram emot, hans filmer brukar beröra. Dessutom håller jag träningsfanan högt, 2 km simning igår och joggingtur ikväll. Chapeau.
Äppelöga
jag vill inte störa
men du
det var alldeles för länge sen vi sågsÄppelöga
jag vill inte höra
nåt fint om igår
jag vill bara kolla hur du mår
Ibland är jag så väldigt tacksam för att musik är så otroligt stort och bär och sätter ord. Idag till exempel.
Semest(h)er
För första gången i mitt liv ska jag ha betald SEMESTER. Imorgon bär det av till Avignon i en vecka På vädersidorna jag har varit inne på står det att det ska bli runt 24-26 grader nästa vecka, så jag hoppas att det stämmer. Jag har till och med packat ner en sommarklänning, linnen och trekvartsbyxor, så om jag inte får använda dem blir jag suuur. Fint väder och kompishäng är världens bästa grej. Och så ska jag bara prata franska en vecka, det blir välbehövligt det med. Som vanligt ska jag också ta en tur förbi la Garidelle och universitetet och tänka att det är 5 (!) år sedan jag kom dit för att plugga. Tiden går så galet fort.
