Uppsatshets och stundande Valborg
Finvädret i helgen gav mig hopp. Idag är det gråväder, uppsatsen ska in om 13 dagar och pluggpaniken drabbar mig återigen med full kraft. Det är skrämmande att det är så kort tid kvar, samtidigt blir det galet skönt när det väl är över. Jag ska fokusera idag och imorgon, men ta en paus på torsdag, eftersom det är Valborg då, i Uppsala större än nyår och midsommar tillsammans. Förhoppningsvis blir det fint väder. Matproffsen i min korridor planerar redan picknickkorgen och vad som ska vara på grillspetten och i potatissalladen och jag glider med på ett bananskal. Skönt att det finns folk som älskar att laga mat och komma på saker, så jag slipper ha egna idéer. Inspirationen är liksom inte på topp just nu. Men ja, andningshål på torsdag och sen fortsatt hets i några dagar till och jag bara hoppashoppashoppas att det här ska gå att styra upp till något som blir ok. Jag har inga större pretentioner. Ok räcker. Såpass ok att jag kan ta ut min examen. Sen är jag nöjd.
Svennebanan
Åh. Vi åkte ner till Gotlands och fikade och satt ute på balkongen och solen sken jättevarmt. Jag log med hela ansiktet. Lyckalyckalycka. Sen åkte jag hem och var duktig en stund. Jag väntar på Promoes nya skiva, blir kuul att han sjunger på svenska. Singeln Svennebanan är mycket rolig. Han kan det där med ord. Det fina med den är att den har en sån hitskänsla och säkert kommer bli värsta sommar- och dansgolvshiten och alla den hånar kommer glatt att sjunga med i den.
Soppatorsk och foppatofflor
Barnen nersjunkna i TV-soffor
Ordning och reda, lådvin på fredag
kunskap från Wikipedia
Här är videon:
Nu ska jag försöka skriva lite mer.
Sommarväder
Jag älskar sommarväder. Himlen är alldeles blå här och man kan gå ute i T-shirt. Det gör till och med att uppsatsångesten som hållit på att äta upp mig inifrån den senaste tiden släpper lite. Jag får hopp om livet och tror att jag nog ska lyckas att styra upp det här med uppsatsen ändå. Jag kan till och med unna mig själv att vara ledig några timmar nu i helgen (lurar jag mig själv nu?). On verra bien.
Det här med bärbar musik måste ju vara världens bästa uppfinning också. Varje gång jag åker iväg på cykeln spelar jag Pandemonium i mp3-spelaren och jag får kraft mitt i stressen. Det är fint.
Tröst
Plugg kan verkligen få en att känna panik som blir så stor att den gränsar till förtvivlan och äter upp allt runtomkring. Jag försöker hitta tröst i tillvaron som mildrar paniken. Idag är trösten gott te (Earl Grey Cream) och kvällsljus. Det är världens bästa grej att det blir ljusare och ljusare på kvällarna, det ger mig hopp om livet. Musiken är förstås trösterik som vanligt också. Nu ikväll är det Melissa Horn som sjunger fina ord med behaglig röst. Det är välbehövligt.
Stress
Bläblä. Jag blir så lamslagen när jag får riktig uppsatsångest och sen blir det bara en ond cirkel. Den här helgen ska dock vigas åt någon slags uppstyrning.Det är vid sådana här tillfällen man önskar att man kunde betala en spökskrivare som kunde styra upp ens uppsats.
Uppsats
Et voilà. Bloggen blir återigen undanflyktssysselsättningen i uppsatsskrivandet. Jag ska dock inte tillåta mig själv att sväva ut någon längre stund. Men dock. Efter några påskdagar i Västerås med familje- och vänhäng och frossande i mat och godis återvände jag till Uppis igår för att försöka få någonting gjort på uppsatsen. Jag hade tryckt undan ångesten några dagar, men den började göra sig kraftigt påmind, så jag resignerade och satte mig vid datorn nästan det första jag gjorde när jag kom hem igår. Jag hängde lite med lillasyster, som också hade plugg, under dagen, men vi var duktiga och skrev också, så det var disciplinerat och bra. Hela denna förmiddag har också ägnats åt skrivande och så ska det fortsätta ända tills jobbet kallar kl. 16.30. När jag kommer hem ska jag försöka fortsätta vara duktig, med obligatorisk paus för veckans House-avsnitt förstås. Åh vad jag längtar tills jag styrt upp det här tillräckligt för att kunna skicka in en preliminärversion till min handledare. Jag ska le med hela ansiktet.
Hyllning till PSB
De senaste dagarnas musik-kick har jag Pet Shop Boys nya skiva Yes att tacka för. Jag vet att många höjde upp den förra, Fundamental, till skyarna, men jag fastnade bara för ett par av låtarna på den tycker efter några genomlyssningar att Yes är bättre. Jag ler åt melodier som sätter sig med en gång, åt synthljud, åt Neil Tennants ljusa röst som ger nån sorts mjukhet åt låtarna. Jag förstår på något vis varför Pet Shop Boys kanske är mitt allra första starka musikminne. Det var i slutet av 80-talet och jag dansade till Left to my own devices hemma hos min dagmamma. Sen glömde jag bort det och Pet Shop Boys kändes inte ok att tycka om längre, framför allt inte då när jag var runt 14-15 och hade väldigt bestämda åsikter om vilken musik som var ok att lyssna på och inte. Jag tyckte dessutom inte ens om New York City Boy när den kom, så då kunde jag ju fortsätta att minnas dem som enbart barndomsnostalgi. Sen spelade dock någon in I wouldn’t normally do this kind of thing på ett blandband till mig för sisådär 6 år sen och då kom jag ju på att dom faktiskt var bra. Igen. Och jag upptäckte att väldigt många av deras låtar var bra. Allra bäst på den nya skivan är i mitt tycke Pandemonium med jättecatchig melodi och fin refräng. Exempel:
Oh look now what
you’ve gone and done
You’re creating
pandemonium
That song you sing
means everything
to me
I’m living in ecstasy
My world’s gone mad
What did you do?
I’m telling perfect strangers
that I love you
The stars and the sun
dance to your drum
and now
it’s pandemonium
Man vill ju bara sjunga med. Och Pet Shop Boys är nog en av de grupper vars låtar jag identifierat mig mest med. Eller överdriver jag? Kanske. Men åtminstone tre av deras låtar har i vissa perioder sagt allt rent textmässigt och åtminstone ett par andra har sagt allt rent känslomässigt även om inte texterna gått att identifiera sig med. Det är det inte alla artister som lyckas med.
Världens tio bästa Pet Shop Boys-låtar (just nu):
- Suburbia
- Pandemonium
- You only tell me you love me when you’re drunk
- Home and dry
- So hard
- I wouldn’t normally do this kind of thing
- Flamboyant
- Where the streets have no name (Can’t take my eyes off you)
- Liberation
- What have I done to deserve this?
Detta var dagens hyllning. Nu ska jag försöka pyssla med lite uppsatsskrivande innan jag åker ner på stan och påbörjar min ”klämma in så mycket människor som möjligt när jag väl är i Västerås några dagar”-gärning. Rent pluggmässigt hade det nog varit smartare att stanna kvar i Uppsala idag med. Jag hade nog fått mycket gjort eftersom i princip hela korridoren åkt hem och påskat på olika ställen i Sverige. Det blev dock så tomt och tråkigt när alla var borta, så jag bestämde mig för att jag lika gärna kunde åka hit igår kväll efter jobbet, istället för att vänta till ikväll. Därför ska jag nu försöka motbevisa min tes och skapa en pluggmotivation utan dess like, om så bara för ett par timmar.
