Värmerekord och sista skrivansatsen
Sverige har värmerekord i Europa och Falun av alla städer är varmast enligt Aftonbladet. Jag ler för mig själv och tänker på Avignon där alla tror att det aldrig blir varmare än 15 grader här. Haha, för en gångs skull har de till och med mycket sämre väder än vi. Jag älskar det här vädret. Om sommaren kunde vara så här jämt, skulle jag trivas mycket bättre i Sverige. Det enda som är tråkigt är att jag fortfarande har afrikanistikuppsatsen att kämpa med. Jag vill helst ligga ute på en filt och läsa Gisèle Pineau, som är världens bästa just nu, men måste sitta här inne och skriva om ghanansk bio och dess moraliska budskap och läsa Gifford, Meyer och van Dijk. Det är i och för sig intressant, men jag kan ju inte sitta ute när jag ska skriva saker på datorn… Sen var det dessutom någon som sa att nästa vecka innebär regn och mycket kallare väder, så då blir jag ännu mer bitter över att återigen inte kunna ”passa på”. Haha.
I torsdags var jag i Västerås och såg yngsta syster springa ut från Kopparlunden och ta studenten. Jag blir alltid på gränsen till tårögd när jag ser folk ta studenten, speciellt när de åker vagn, för alla ser så sjukt glada ut och det är rörande på något vis. Jag minns själv vagnåkandet som den bästa upplevelsen på hela studentdagen. Det var frihet att åka runt, runt, runt genom stan, med bergsprängare som spelade Girls just wanna have fun och skrika och skratta och ropa ”och så finns det dom som har…” åt alla vi passerade. Året därpå när jag var nere på stan kunde jag fortfarande identifiera mig med de som åkte vagnen, men nu fem år senare känns det långt, långt bort, framför allt nu när lillasyster är en av dem. Eftermiddagen bestod av mat- och tårtätande med släkt och lite annat folk på Billsta i supersolen. Det var trivsamt. Jag stannade i Västerås över natten och tidigt på fredag morgon gick jag genom Vasaparken, full av krossat glas, systempåsar och upprivna rabatter som fortfarande låg och påminde om nattens fest och studentens lyckliga dar. Och den ljusnande framtid är vår.
Nästa vecka innebär sista tolkveckan för terminen och tenta i ”Medicinsk grundkurs” på fredag. Känner mig lite småstressad, eftersom jag inte kommer att kunna koncentrera mig på att läsa boken förrän uppsatsen är klar, men jag ska nog kunna trycka in det i huvudet på något sätt. Och sen blir det sommarlov i alla fall… Mycket jobb, men då är jag ju i alla fall ledig när jag är ledig. Två veckor i Avignon är nu också inbokade (7-21). Eftersom Ryanair fortfarande inte sänkt priserna Skavsta-Marseille får vi krångla lite på resan. Flygbolaget blir fortfarande Ryanair, men resan blir nu Skavsta-Beauvais, Beauvais-Marseille, vilket innebär några timmars väntan på byte, men samtidigt ca 2000 kr billigare. Vad gör man inte för att få en billigare resa? Dessutom går det flyg från Skavsta till Paris och Paris till Marseille varje dag, vilket gör att vi kan stanna två dagar längre. Åh vad jag längtar! Till de trånga gränderna, varma kvällar, vårt bageri, la baguette d’or och de fina vännerna. Min andra hemstad som jag alltid saknar, men inte vet om jag skulle fixa att bo i permanent. Det är nog bäst att fortsätta sakna och återförenas någon gång per år för att verkligen uppskatta.
Sommaren
Tiden fortsätter springa, men vissa indicier tyder på att sommaren är här. De tydligaste är nog den starka syrenluften när man cyklar (jag ÄLSKAR när det luktar syren!) samt kvälls- och morgonljuset. I söndags gjorde jag dessutom upptäckten att jag inte frös i mina trekvartsbyxor trots att klockan visade på 05.45 när jag gick mot busshållplatsen för att ta 804 till Västerås och jobbet. Det borde väl vara bevis nog. Dessutom började jag le när NSK:s ”Proverbe” började spelas i mp3-spelaren och kom att tänka på när jag såg dem på Passagersduzinc i Avignon för några år sedan. Jag tyckte att det var en av konsertens bästa låtar och när jag sedan köpte skivan tryckte jag förväntansfullt på sång nr 8 för att höra den. En alltför välbekant bakgrundsstämma hördes direkt i början av låten och fortsatte återkomma i refrängerna. ”Vem är det?” tänkte jag. ”Det kan väl inte vara möjligt…”. Jag var tvungen att titta i skivhäftet och såg att mina farhågor besannades… Gästartist på låten var ingen mindre än…. Papa Dee. Det kändes ju väldigt 90-tal och otippat och inte så hett, men jag log i alla fall. Det roade mig om inte annat.
Finvädret gör mig lite stressad, eftersom det får mig att vilja vara ute (det är väl den här ”passa på”-grejen som Fredrik Lindström pratar om att svensken lider av på sommaren) samtidigt som jag måste styra upp min afrikanistikuppsats, vilket gör att jag måste sitta inne vid datorn. Det blir en riktig dragkamp, ibland är förnuftet starkare, ofta går dock sollängtan vinnande ur striden. Tur att jag förhoppningsvis är klar med uppsatsen på söndagen för då behöver jag inte ha dåligt samvete längre.
Skolåret går mot sitt slut i övrigt också. Igår hade vi avslutningsdag på biblio med presentationer av projektarbeten hela dagen. Eftermiddagen och delar av kvällen tillbringade vi i Engelska parken, där studierådet hade fixat sallad och foccacia, så det var finfint. Det har varit ett bra år, trots att institutionen för ABM kunde ha fungerat bättre (delkursscheman som kommit ut i senaste laget, allmänt dålig planering, etc), men förutom det så har det varit fint. Min klass är fin också, ska bli kul att träffa dem igen i höst. Jag har haft tur med de två basgrupperna också och har faktiskt börjat uppskatta grupparbeten.. det är ju ett stort framsteg!
Korridoren börjar också sakta men säkert tömmas på folk. Maija, min finska korridorare åker hem idag, för att följas av Catrin och David som åker till Hammarstrand respektive Åland i helgen. Vincent (Fra), Philipp (Ty) och Percy (Nl) stannar dock ett tag till och åker nog hem ungefär samtidigt som jag. Ett par stycken av de långväga studenterna, Hongbin, Hao och Hussein, stannar nog till och med hela sommaren. Jag kommer absolut att sakna de som åker hem och inte kommer tillbaka. Det är något speciellt med att bo i en korridor ändå. Även om man inte umgås aktivt med alla man bor med, lär man ändå känna dem på något sätt och blir van vid deras närvaro, så det känns lite tomt när de försvinner. Jag har tolkkurs hela nästa vecka och ska på bröllop (Sofia&Kalle) den 14, men sen blir det nattjobb och hemfärd runt den 15. Sommarjobb i Västerås fram till mitten av augusti, bortsett från 10-11 dagar i Avignon i juli som dock fortfarande inte är bokade eftersom Ryanair envisas med att ha sinnessjukt höga priser just nu. Om de inte sänker sina priser kan vi lika gärna ta ett annat flygbolag, om jag ska åka på de där obekväma stolarna tänker jag ju i alla fall inte betala mycket pengar. Jag håller dock fortfarande tummarna, det skulle vara galet mycket bättre för ekonomin med en billig Ryanairbiljett. On verra bien.
Nej, tiden går och jag måste sätta mig och läsa. Religion and the public sphere in Ghana. Et voilà.
