Tankar & händelser

Jag har Coupland-revival och har suttit och småläst i Life after God nu på kvällen också. Citaten där är hiten också. Jag delar med mig av de tre bästa och minns första gången jag hade lånat den på biblan och låg i sängen och läste den och hur hemskt bra jag tyckte att den var. Jag antecknade till och med citat vid sidan av för att inte glömma bort dem. Ibland behöver man andras citat för att kunna sätta ord på sina egna funderingar.

She says she feels lost, sort of like the way she felt when she was younger. I told her that everybody feels lost when they’re young. But she says there’s a difference. She tells me that at least when she was younger she felt lost in her own special way. Now she just feels lost like everyone else.

I remember thinking that unless I knew what was going on inside of someone else’s head other than my own I was going to explode.

When you’re young, you always feel that life hasn’t begun- that ”life” is always scheduled to begin next week, next month, next year, after the holidays- whenever. But then suddely you’re old and the scheduled life didn’t arrive. You find yourself asking, ”Well then, exactly what was it I was having- that interlude- that scrambly madness- all that time I had before?