Tankar & händelser

Undanflyktssysselsättningens bästa vän? Kanske, det är nog oftast då jag tar min tillflykt till sånt här. Egentligen ska jag sysselsätta mig med Gaudés Le soleil des Scorta till distanskursen, men jag ska bara ta en kortpaus innan jag fortsätter. Men en RIKTIGT kort får det bli. Kl. 19 ska jag nämligen bege mig till Uplands nation för att lyssna på ett föredrag som ordnas av Utrikespolitiska föreningen. Rasism och etnisk diskriminering – Sverige i ett internationellt perspektiv är föredragets namn, det lät intressant i alla fall. Sen kommer Miriam och hälsar på och vi ska hänga och titta på Freaks & Geeks-avsnitt. Den dvd-boxen var förra vårens räddning när allting mest var krångligt och jag ler (aigre-doux) när jag minns ”Et si on regardait un épisode?”. Det tillsammans med kombinationen rött te och promenader ”au vieux village” saknade jag mest av allt förra hösten när favoritsysselsättningen var att räkna dagar. Så den här hösten är bättre. Med alla mina extrakurser blir dagarna långt ifrån sysslolösa och jag bor i en trevlig korridor och orkar till och med laga mat ganska ofta (det var sällan det blev nåt annat än mackor och te förra hösten). Lite saknar jag Dr Quinn-kvällar hos Hanna & Jocke, med diskussioner om Lorens kärringaktighet och pastorns vara eller icke vara eller återkommande citatläsningar (... det känns som 20)  och det är såklart lite tomt att återigen vara utan ”et si on faisait une balade?”, min lilla dumkatt och andra trivsamma småsaker, men i det stora hela trivs jag hemskt bra med korridorslivet i Uppsala och klättrar inte alls på väggarna.

Några dagar sen hemkomsten nu och jag har nog landat, men fortfarande saknar jag vädret och den flyktiga känslan av låtsaliv som infann sig ibland. Men dock, det funkar ändå som det ska här. Igår hade jag tre lektioner och var alltså galet trött på kvällen, men det gick bra ändå. Först hade vi en presentation av Windows & ISO-problemet apropå vetenskaplig klassifikation och standardisering och dess konsekvenser, och trots att det var rätt oförberett gick det tydligen som det skulle. Sen var det XHTML-datalabb i tre timmar, men det var inte så farligt som jag trodde och jag lyckades med att göra hypertext och sätta in bilder efter lite krångel. Till sist på kvällen hade jag katalanska och det var intressant och jag hann till och med göra läxan innan. Idag är jag ledig istället och ska försöka läsa så att jag hamnar i fas med böckerna på de franska distanskurserna. Le soleil des Scorta och La joyeuse complainte de l’idiot är det som snart ska vara utlästa, men jag ska ta mig tid idag så att jag hinner med. På så vis kan jag skriva upp lite nya ord också och utöka mitt vokabulär, för det är fortfarande en tilltalande grej. Ikväll blir det tvg hos E&A och jag var lite rädd för att inte hitta dit, men som tur är ska jag få lite hjälp, så det löser sig. Ingen skola imorgon heller, men på eftermiddagen kommer Didier och på kvällen ska jag tvinga honom att titta på Idol (för jag missade ju förra veckan när jag var i Frankrike) och sen på lördag blir det nog Tillsammans är man mindre ensam och resten av helgen får vara oplanerad, men det blir nog bra. Det är farligt att ha nästan alla sina skivor på datorn, för det är så enkelt att bara börja göra massa playlists och sen fortsätta in i det oändliga med att komma på låtar man måste lyssna på innan man sätter igång med skolan. Men ja, jag ska gå ut koka en kopp te till och sen ska jag sätta mig och läsa. Så.

Klockan börjar bli mycket igen och jag kanske skulle försöka pyssla med lite skolgrejer istället för att undanflyktssysselsätta mig igen. Förra veckan tillbringades i Avignon och det får jag betala nu med allt som återstår att göra inför imorrn. Jag har dock varit uppstyrd idag och fixat en del, så det som behövs nu är att läsa igenom vad vår lärare sa på föreläsningen i Elektronisk Dokumenthantering i fredags och sen (förhoppningsvis) förstå lite av det vi ska göra imorrn när vi har datalabb. Blä! Jag tycker inte om datalabbarna och hans instruktionspapper är galet vaga och man förstår inte så mycket alls. Det vi gjort hittills har inte varit så svårt, men nu när vi ska börja krångla mer och mer med xthtml-grejer, så känns det läskigt. Jag får försöka använda de kunskaper jag (förhoppningsvis än en gång) kommer att få till att fixa till min blogg på ett bättre sätt kanske. Innan det blir sömn ska jag titta igenom katalanskan lite också, var ju inte där i onsdags och har lite att repetera.

Men Avignon då?

Det var fint och bra och välbehövligt. När vi gick ur planet i söndags eftermiddag var det säkert 24 grader och sån där varm luft slog emot en när man gick ur planet. Lite lightmistral hann blåsa någon av dagarna, men överlag var det 20 grader eller lite mer och blå himmel, och det var bra att få lite reservsol inför vintern. Tiden har mest tillbringats med att faire les fous (som Barbapapa) och har resulterat i några nya citat att fylla på skattkistan med (tur att Didier kommer hit i helgen, för det är bara han, Philippe & Patricia som förstår dem). Mycket återupprepade under veckan var: ”T’es pas d’ici non? Alors, tu comprends pas” och ”Tu veux que je te casse?”. Det resulterade i mycket skratt i alla fall (det var nog länge sen jag skrattade så mycket en vecka) och jag fick till och med en plånbok med ett falskt carte de lecteur som en för tidig födelsedagspresent. Sen upptäckte jag Inconnues sketch med Li Poun och den är så rolig att det går att titta på den tio miljoner gånger och fortfarande skratta lika mycket. Jag vet inte hur man länkar You Tube-videor än, annars hade jag gjort det. Det får bli en annan gång. Sysselsättningarna har mest varit häng med diverse folk, Didier har packat ihop grejer och jag gick pilgrimsvandring i Avignon och lyssnade på Svenska Akademien för att återuppleva 2004 när jag gick förbi La Garidelle och universitetet. Jag fick i alla fall visa Marius et Jeannette för Philippe och han tyckte att den var söt, men inte lika bra som jag tycker att den är. Patricia hann inte titta på den för hon hade massor att fixa med, men hon kom in och tittade några gånger och tyckte den verkade bra och ville se den nån annan gång. Det är en riktig hitfilm, mest för att den är söt och ger en nån sorts hopp bara. Om man bor i Västerås, så finns den i alla fall att låna på stadsbiblan på VHS, annars vet jag inte hur lätt den är att få tag på, eftersom det är 10 år sen den kom… I lördags gjorde vi en utflykt också. Vi var i L’Éstaque (och det passade ju bra dagen efter att ha sett filmen, alla Guédiguians filmer utspelar sig nämligen där) och när vi hade picknick vid en strand var det säkert 25-26 grader och massa folk som badade. Det var supersommar och jag undrade varför jag föddes i Sverige. Tyvärr hade vi inga badkläder, men jag badade i alla fall fötterna och benen, alltid något.  Det var lite låtsasliv ibland och pas trop sérieux och det resulterar i lite melankoli nu och konstiga låtsashopp som jag måste försöka slänga bort. Bra var det dock och som sagt skönt att ha som reserv inför vintern. Resten av veckan blir en del plugg, sen kommer Didier på fredag och då (eller på lördag) ska vi nog gå på bio och titta på Tillsammans är man mindre ensam och ta oss till något nationsfika. Det blir fint. Jag har också bestämt mig för att ta mig i kragen och hälsa på Nalle nästa vecka (jag har inte hälsat på henne en enda gång i Stockholm, även fast hon bott där i två år, men nu ska det bli av) och resten av den veckan blir det mer plugg och sen lite jobb. Såja. Tillbaka till XTHML-guiden. Jag forsätter med couche-tard-fasonerna ett tag till.

Det är farligt att lyssna på musik när man skriver hemtenta, för vissa låtar får en att tänka på andra låtar och jag åker tillbaka i tiden och blir nostalgisk och måste uppleva. Jag blev nyss tvungen att lyssna på Ani och ”Untouchable face” och återuppleva en vårkväll 2003 när jag hade varit med Nalle på en konsert i Maria-berget och kom hem och lyssnade på den på repeat länge länge sen och den sa nog allt just då tyckte jag. Listan kan göras helt galet lång om jag börjar fundera på texter som sagt allt och människor som med en sång lyckas sätta ord på precis vad man tänker men inte har ord till att säga. Nu vill jag sammanställa en lista på sånger som betytt saker olika år, men det är ett galet tidsslöseri, så jag ska försöka kämpa med min dåliga karaktär och självdisciplin för att fortsätta svara på tentafrågorna om folkbibliotekens historia, copyright, ABM-samarbete och bibliotekarierollen genom tiderna. Det är svårt dock, men om jag väljer ut några låtar som jag direkt tänker på när jag funderar över theme songs för olika år? Det kan jag väl få göra, det tar inte så lång tid… Sen ska jag återgå till tentahetsen.

•  Oasis-Stand by me (1997)
• K’s choice- Everything for free (1998)
• Live- Shit towne (sommar 1999)
• Thåström- Stå aldrig still (höst 1999)
• Cure-Apart (2000)
• Bob Dylan- Visions of Johanna (2001)
• Cranberries- Linger (2002)
• Ani Difranco- Untouchable face (vår 2003)
• Anniversary- All things ordinary (vår 2004)
• My favorite- The happiest days of my life (vår 2004)
• Svenska Akademien- Kenneths nya (höst 2004)
• Pet Shop Boys- I wouldn’t normally do this kind of thing (jullov i Sverige 2004/2005)
• Madness- It must be love (2005)
• Bob Dylan- The man in me (vår 2005)
• Nick Drake- Hazey Jane II (återkommande)
• Smiths- You just haven’t earned it yet, baby (återkommande)

Sådär. Solen lyser också och man skulle nästan kunna tro att det är vår för det luktar faktiskt sol när jag öppnar fönstret. Dock, disciplinen kallar. Folkbibliotekens historia var det.

Det luktar höst ute och jag sitter och läser sida upp och sida ner inför tentan, men Winnerbäcks ”Daugava” stör min koncentration.  Efter att ha lyssnat på den kommer jag på hur många äldre låtar jag också vill lyssna på och det är svårt att koncentrera sig på ”The story of libraries” samtidigt som man vill sjunga med i texterna. Många av sångerna och texterna har varit med ett antal år nu, från hösten/vintern 99-00 då det kändes som att ”Fröken Svår”, ”Tal av Hjärter Dam” och ”Julgröten” sa allt, första konserten på Münchenbryggeriet i april 2000 som kändes som fullkomligheten personifierad i flera dagar efter (jag minns fortfarande hur jag gick omkring och log dagen därpå) och alla gånger efter det när jag gick till Skivbörsen samma dag skivorna som kom sen släpptes för att köpa dem och sen gå hem och lyssna.. Jag tänker också på paketet jag fick med ”Vatten under broarna” när jag satt på mitt lilla rum på La Garidelle i Avignon 2004 och hur Svenska Akademiens ”Tändstickor för mörkrädda” tillsammans med den skivan fick bli den höstens soundtrack när jag kände mig vilsen och liten och ensam och utan funktion och rutiner. Just därför, idag när solen känns försvunnen, när det är grått och fuktigt ute och lukten av höst gör att det drar ihop sig i bröstet passar sig otaliga låtar bättre än nånsin, än en gång. Det är fint att musik och texter kan betyda så mycket.