Tankar & händelser

Uppsatstragglandet fortsätter, nu blandat med engelska, eftersom nya kursen börjat. Det går sakta, men just nu sitter jag och läser och sammanfattar massor om ”Stylistique comparée…” en av de böcker jag använder mest i uppsatsen för att lättare kunna hänvisa till den i själva undersökningen av Ronya fille de Brigand. Men ändå. Jag tror att jag känner hopp om livet. Vardagen snurrar på, på sistone har det varit mycket jobb både på biblan och Eken blandat med plugg och då hinner jag inte tänka på så mycket annat. Har även hittat på en hel del sociala saker på sistone och då blir saknaden lättare att uthärda. Gårdagens tillställning hemma hos Linn (med jättegod mat och massa trevligt folk) när jag dessutom fick prata massa franska, var nog den senaste tidens höjdpunkt. Jag kände mig alldeles levande, det var hur fint som helst att få KÄNNA att jag använde mina språkkunskaper. Det känns ju inte så när jag pratar med Didier, honom känner jag så bra och då är ju inte själva språkanvändandet någon upplevelse. Det måste till folk jag inte känner för att den där språkkicken ska komma, och nu när jag inte är i Avignon längre (där var det ju enklare att skapa kicktillfällen) så är dessa tillfällen dyrbara. Jag log när jag gick därifrån, fint att lycka kan skapas på såna sätt också.

10 poäng avklarade. Manon Lescaut-föredraget gick som det skulle och nu sitter jag och försöker ta mig i kragen för att skriva uppsats, vilket innebär att jag skriver, men det går segt. Det är mycket mer frestande att läsa bok, börja titta på kursböckerna för engelskan eller sjunga med i ”Lettre à la maison blanche” istället. Men jag försöker, med motivationen att jag behöver den här uppsatsen för att söka bibliotekarie till hösten. Segt går det dock, och jag tänker på hur skönt det skulle vara att bara ha ett 8-17-jobb, komma hem och vara helt ledig när man väl är hemma. Samtidigt så försvinner flexibiliteten när man väl börjar jobba, inga fler lediga halvdagar, inte en massa lov, bara ynka fyra veckors semester. Värt att tänka på kanske, men just nu, när uppsatsuppgivenheten är som störst, tänker jag att vad som helst skulle vara bättre. Man kanske skulle ta och bita ihop och försöka få det här överstökat, så kanske det också resulterar i blogginlägg om något annat, som omväxling. Dags att fortsätta med på vilket sätt idiom översätts i Ronya fille de Brigand. Vilket proffs jag kommer vara på översättningsteorier sen. Det ökar ju på allmänbildningen om inte annat.

Åh, jag skulle vilja lära mig hur man gör en fin blogg, dvs sätter in bilder och sånt. Min ser för bedrövlig ut… Men ja, det får bli en senare fråga. Nu är det skola som gäller. Har just varit på biblan på studentvaktsmöte och stannar nu kvar här för att försöka plugga lite (hemma finns alltid risken att Asterix är på ”riva-ut-böcker-ur-bokhyllan”-humör och då är det svårt att koncentrera sig riktigt). Frågan är dock: ska jag koncentrera mig på att fixa ihop mitt Manon Lescaut-föredrag eller ska jag skriva lite på uppsatsen. Sen Didier åkte har jag knappt fått nånting gjort, så det är dags att jag styr upp mig om jag vill bli befriad från uppsatssångest nån gång. Egentligen vill jag helst fundera över om jag eventuellt skulle kunna åka iväg en dryg vecka till Avignon i slutet av februari, eller möjligtvis till Paris med Didier om han jobbar kvar på skolan och har vinterlov då. Det är mycket roligare att sysselsätta hjärnan med, men dessvärre totalt irrelevant för uppsatsen. Ska man ta och aktivera sig nu då? Jag kan ju åtminstone göra ett försök.

Tomheten slår som en slägga. I natt gick Didier upp klockan 3 för att packa klart väskan, vi åt den sista frukosten för den här gången och gick ut till bilen där pappa väntade för att skjutsa oss till Arlanda. Vi åkte, kom fram, jag följde med till incheckningsdisken och sen var det hejdå. Alltid lika svårt, och kanske ännu svårare den här gången när jag tänkte på att jag hade kunnat följa med och vara där två veckor om det inte hade varit för litteraturföredraget på fredag och uppsatsen. Det hade varit världens bästa att följa med och bara vara i två veckor. Gå på rean (som lär börja nån gång nästa vecka), gå promenader, förhoppningsvis ha sol o fint som förra året, träffa Clums & Débo, äta Nicoles cous-cous,  äta minst en Nutellamunk, och allra mest bara vara, det behövs inte så mycket mer när man är en till. När man är två blir det inget väggklättrande och det är enklare att gå upp på morgonen. Men ja, nu är jag här och han är där och jag vet inte ens när nästa gång blir. Skolan kommer ta galet mycket tid den här terminen med 30 poäng och innan uppsatsen är klar är det inte ens att tänka på att boka en flygbiljett. Men ja, det får gå och förhoppningsvis blir det nåt hål nånstans i februari som gör att jag kan åka ner en vecka i alla fall. Nu blir det uppsatsskrivande och förberedande av Manon Lescaut som gäller (och förhoppningsvis en Dr quinn-träff med matlagning veckan som kommer också? ).

Jag börjar med en obligatorisk sammanfattningslista (det kan komma att bli flera)

årets löfte: jag hade inget nyårslöfte förra året heller.
årets roligaste: england i maj var nog roligast. massor av vegetarisk mat, cherryade och kul att träffa didiers bror med familj 
årets mest irriterande: vetenskapligt uppsatsskrivande och distansen
årets tragik: återflytten till frankrike = distans
årets köp: flygbiljetter, ett popgeni på tradera och le petit robert 
årets misslyckande: att bli klar med c-uppsatsen i tid och det omöjliga i att hitta ett jobb för d
årets smärta: när asterix hoppade upp på mina axlar och tappade fotfästet när jag satt i linne vid datorn. kanske.  
årets fundering: vad har jag gjort för att förtjäna detta?

årets bevingade ord: tu m’étonnes
årets rädsla: ensamheten (vilken dramatik!) 
årets mest intressanta: resorna och fransk slang
årets projekt: uppsatserna och vardagen.  
årets bus: vet ej.
årets saknad: d (från och med 2 augusti) 
årets allmänna känsla: VARFÖR? med inslag av hopp om livet lite här och där
årets brat: jag har säkert sett nån på högskolan.
årets tyngsta: flytten och väggklättrande som resultat
årets stöld: inget
årets besvikelse: något av ovanstående säkert.  
årets tråkigaste: översättningsteorier (just nu iaf)

 Oj, vilken dyster årsredovisning. Får se om jag hittar nån annan, lite mer hoppfull senare. De senaste veckorna har i alla fall varit fina. Fyllda av skolstress förvisso, (uppsatsen är inte på långa vägar klar och jag har fortfarande mitt litteraturföredrag om huvudpersonens rättfärdigande av sina handlingar i Manon Lescaut kvar att göra (nästa fredag) så det är ju en del) men det har varit fint att vara ledig och hänga med D, bara vara, titta på film och äta frukost och sånt. Söndag morgon blir det tillbaka till verkligheten och uppsatshets (fast efter att ha träffat på min handledare idag och hittat ännu en tipptoppartikel av Elisabet Tegelberg så känner jag lite hopp om livet, även om det bara är temporärt), förhoppningsvis kan jobbet och kurser på sammanlagt 30 poäng fylla ut mina dagar. Nästa gång blir det min tur att åka iväg, frågan är bara när jag ska kunna fixa in det. När uppsatsen är klar kan jag börja tänka på det.