Regnångest
Juni är i sin mitt och går sakta mot sitt slut och sommaren behagar fortfarande inte komma. Jag vill så gärna ha varmt, jag vill ha brännande sol och ljusa, varma kvällar. Fint väder i juni är världens bästa grej, just för att man kan passa på att vara ute de fina kvällarna. Det bästa med svensk sommar är just ljuset, men när det inte kombineras med värme är det liksom inte värt så mycket. Och jag som inte ens ska nånstans i sommar. Senaste sommaren jag inte var utomlands någonstans är sommaren 2004 och det är ju ett tag sen. Jag har liksom blivit van vid det här med att veta att om inte vädret är fint här kan jag alltid se fram emot Frankrikeveckor, att gå ut från ett flygplan och känna den varma luften slå emot mig, ha sommarklänning på mig varje dag, sitta ute och äta utan att frysa sent på kvällen. Listan kan göras lång. I vilket fall som helst blir det ju ingen sån resa i sommar, vi var ju iväg i februari/mars istället och D vill spara sina resterande semesterveckor till en LA-resa senare i höst. Det är ju förståeligt, men det hade varit fint att åka iväg, framför allt när vädret är såhär och senaste dagarnas rapport bara visar på fortsatt regn och regn och lite mer regn. Regnig midsommar är i och för sig snarare regel än undantag, men det har ju varit dåligt väder så länge nu och jag blir stressad och rädd för att sommaren bara ska regna bort. Jag behöver verkligen sol och värme. Hösten och vintern är svår att stå ut med ändå, men de år som sommaren varit dålig blir det tusen gånger värre. Usch.
Men ja. Annars är det fint att vara i Västerås och träffa lite folk, gosa med sötkatten och bara hänga. Typ.
Eu-val och hemfärd
EU-valet avklarat. Glad att SD inte kom in i parlamentet, men oroväckande att de fick nästan 3,5 procent. Det blir verkligen till att folk röstar i riksdagsvalet nästa höst, så att de inte kommer in i riksdagen. Jag förståååår inte vilka som röstar på dem, folk borde ju fatta bättre tycker man. Men tydligen inte. Skrämmande är det i alla fall. Annars tycker jag att vänsterpartiet och sossarna kunde ha fått mer röster, men är glad över att miljöpartiet fick såpass många som de fick. Men lite mer röda röster hade varit fint! Har suttit på SVD och kollat deras faktagrafik över hur folk röstade i län och städer i Sverige. När jag jämför Uppsala och Västerås är det rätt likt, borgerliga blocket får lite mer röster än V, S och MP (det får det bli ändring på inför valet nästa år hoppas jag), men SD fick något fler röster i Västerås (blä!). Har sen fortsatt och kollat på diverse andra städer i Sverige. Det är intressant att se hur mycket partisympatierna skiljer sig åt i olika städer, trots att det väl inte är någon överraskning att Stockholm är blått och att norra Sverige är mycket rödare än södra Sverige. Stor skillnad är det i alla fall.
Uppsaladagarna går mot sitt slut. Jag är här och jobbar lite extra på biblo den här veckan, men på fredag bär det av till Västerås, där större delen av sommaren ska tillbringas (förutom ett par jobbdagar i Uppis i juli och augusti). Ska bli fint att komma till Västerås också, Uppsala blir så ödsligt nu när alla åker hem för sommaren. Korridoren är nästan tom nu och de flesta jag känner har åkt. När jag är i Västerås ska jag, förutom att jobba, passa på att hänga med mina människor som är bofasta där eller hemma över sommaren, gosa med min söta lilla katt och hänga med systrarna mina. Det blir fiiint.
Kvällen är tänkt att ägnas åt nån påbörjan till packning. I Spotify spelas Bright Eyes Let’s not shit ourselves (to love and to be loved) och den för mig sex år bakåt i tiden när jag var timmis på Ankaret och lyssnade på den i senaste blandbandet i freestylen. Nostalgi är fint.
Höstregn (?)
För exakt ett år sedan hade Sverige europeiskt värmerekord på typ 33 grader (Falun). Jag minns varma morgnar och varma kvällar och syrenlukt och filtplugg i solen vid väggen till hus 6. Ett år senare är det bara grönskan och ljuset som skiljer den här s.k sommaren från hösten. 7-8 grader varmt och regn och igår kväll när vi tog oss ner på stan för terminens sista nationsutgång höll jag på att frysa ihjäl eftersom jag inte hade några vantar. Det skapar ju inte direkt någon sommarlovskänsla. Igår när jag cyklade till examensminglet och såg uppsalagymnasisterna som tog studenten led jag lite med dem. Massa huttrande tjejer i vita sommarklänningar (killarna fick ju i alla fall ha en värmande kostym) som firade sitt skolslut med att åka runt stan på flak och jag kom att tänka på min egen student för sex år sedan, när det var säkert 25 grader och strålande sol och tyckte synd om gårdagens 19-åringar som inte hade lika tur med vädret. Varmt väder är ju helt klart en stämningshöjare. Just flakåkandet den 6 juni 2003 var ju helt klart dagens höjdpunkt. Vi åkte runtruntrunt Västerås och lyssnade på “Girls just wanna have fun”, det var hiten.
Men dock. Sommar är det tydligen ändå, trots brist på sol och värme. Igår hade vi avslutningsgrillning med färskpotatis och gräddfil i korridoren och folk börjar så sakta åka hemåt för hemstadshäng och sommarjobb. Jag vaknar på morgnarna och kan knappt fatta att jag inte har läxor och uppsatser och tentor som hetsar mig till att gå upp längre. Galet. Jag får se när jag fattar det, det kanske tar ett tag…
Mobilkrångel, sommarlov och sniglar
Skolan är sluuuuut. Uppsatsen blev färdig och inskickad, opponeringen gick braa och jag är nöjd och lättad och fattar knappt att det verkligen gick vägen och dessutom gick bra. Det hade jag aldrig trott för bara en månad sen när jag satt där och utkämpade sista striden. Den här terminen har verkligen varit pluggpanik i kubik, det ska bli skööönt och välbehövligt med sommarlov. Om det kunde bli fint väder bara. Jag blir på så otroligt dåligt humör när det bara är grått och regnar, som det gjorde igår. Jag åkte hemifrån vid 08.30 för att hämta min telefon som varit på reparation (för att senare under kvällen upptäcka att den fortfarande hängde sig om man pratar in meddelanden på den, så nu ska Tele2 skicka ett nytt sim-kort så att jag ska kunna kolla så att det inte är fel på simkortet. Om inte det funkar ska nokia-reparatörerna skicka den till nåt centralställe i Tjeckien för att se vad de säger. Jag hatar ny teknik, när den krånglar.) och då regnade det. 16.30, när jag åkte hem efter att ha jobbat lite extratimmar på biblo ösregnade det nästan. Jag FRÖS om händerna och hade gärna velat ha vantar. Ska det vara så i juni? Det är det värsta med svensk sommar, att man aldrig kan vara säker på att få fint väder… Det kan liksom gå från 27 grader (som nu i helgen) till 7 grader på bara en natt. Men ja. Det enda som jag tycker om med regnet är att små söta vinbergssnäckor kommer fram. Det kryllar av dem utanför där jag bor och de är så galet söta med sina skal och långa spröt. Eftersom vi inte fick några husdjur när jag var liten fick vinbergssnäckorna som var på Evas (barndomsbästis) tomt bli vårt substitut. Vi skrev namn på deras skal och lade ut sallad som de kunde få äta och hoppades att de skulle para sig så att vi fick se bäbissniglar. Den kärleken som vaknade till de små liven då har hållit i sig, så därför tycker jag fortfarande att de är söta och blir alltid lika ledsen när jag ser såna som ligger nercyklade eller nertrampade längs med vägen, med krossade skal.
Sommarlov, sommarlov, sommarlov. Och sen då? Arbetslöshet? Nu i sommar har jag ju mitt vanliga timjobb och jobbar natt på schema som jag gjort de senaste 3,5 åren och sen jobbar jag nån biblotimme här och där i juli och augusti. Men sen då? Än så länge känns det lugnt, men när sommaren går mot sitt slut vill jag gärna hitta något att göra på riktigt. Jaja, den som lever får se. Och först är det sommar i alla fall och den blir förhoppningsvis fiiin.
Trötthet + telefonkrångel = dålig kombination
Trötthet skapar obalans. Jag jobbade natten till idag och har på grund av detta knappt sovit. Sen händer det som inte får hända. Någon pratar in ett meddelande på mitt telesvar och allting börjar krångla… Lite historia först kanske.
I början av februari hände det första gången. Jag upptäckte att min telefon blev helt galen så fort någon pratade in ett telesvar på min mobil. Den började skicka samma meddelande om och om och om igen (du har ett nytt meddelande) och det skulle jag väl ha kunnat stå ut med, om det inte hade varit så att detta påverkat hela telefonens allmäntillstånd också. Telefonens display blev grå och allt stängdes av ungefär var tredje minut. Jag ringde då Tele2 eftersom jag har ett comviq-abonnemang och deras tekniker upptäckte att min telefon inte fick signaler om att jag mottagit meddelandet, därav de återkommande meddelandena. Teknikern på Tele2 kunde dock plocka bort sms:et från systemet, så att telefonen började fungera igen. Detta hände ett par gånger till, jag fick hjälp av Tele2, men de sa att problemet nog låg hos telefonen. Jag ringde därför Nokia, som sa att jag skulle skicka in den. Problemet är att det kommer att ta tid att laga den och jag behöver en telefon att ha mitt simkort i under tiden. Eftersom jag har en 3g-telefon med 3g-simkort i, måste jag låna en telefon med 3g och ingen jag känner har en sån som ligger och skräpar och kan avvaras. Pappa har dock beställt en 3g-telefon i dagarna, som jag ska få låna när den väl kommer och då kan jag skicka in telefonen på lagning. Eftersom det ganska sällan är folk som pratar in på mitt telesvar har jag alltså hoppats att jag ska klara mig till i slutet av maj när jag får låna pappas telefon. Men idag pratade någon in igen och då ringde jag Tele2 för att få hjälp igen. Pratade med en tjej i kundtjänst, som sen försvann och pratade med teknikerna och återkom och sa att jag själv kunde ta bort meddelandet. Jag tackade för hjälpen, ringde upp 222 och provade att ta bort meddelandet manuellt och fick svaret “ditt meddelande har raderats”. Problemet var bara att telefonen fortsatte kruppa och stänga av sig och bli grå hela tiden. Jag ringde upp kundtjänst igen, fick prata med en annan kille och fick vänta medan han pratade med teknikerna. Den här gången sa teknikerna samma sak, jag skulle kunna ta bort meddelandet själv och om det fortfarande inte funkade kunde inte de heller göra något… Jag försökte förklara att jag fått hjälp säkert tre gånger, senast för en månad sedan och att det hjälpt när teknikerna själva plockat bort meddelandet, men han sa att att han bara upprepade vad teknikern han pratat med idag sagt och att det inte fanns något att göra. Nu sitter jag alltså här med en ofungerande telefon som stänger av sig hela tiden och då jag dessutom är trött och obalanserad, är det ju inte bara oerhört irriterande utan känns istället som jordens undergång. Mycket otrevligt. Det är ju så frustrerande när man vet att man fått hjälp förut och nu säger de att de inte kan göra nånting, trots att jag fick hjälp med exakt samma sak för bara en månad sen. Dessutom får jag ju inte ens prata med teknikerna själv, utan kundtjänsten låter mig vänta medan de pratar med teknikerna. Får prova att ringa upp imorrn igen och hoppas att det är andra tekniker på plats, annars vet jag inte vad jag ska göra. Bläbläblä.
Vad kallas såna här skriva av sig-grejer? Bloggterapi? Haha.
Planer
Himlen är kompakt grå och speglar uppsatsångesten på ett bra sätt. När jag har lämnat in det här schabraket ska jag:
- Städa
- Tvätta
- Baka kokostosca till min korridor
- Le
- Andas
Ravioli
Min korridor gör hemmagjord ravioli medan jag sitter och hetsskriver uppsats och jag får komma ut och äta när det är klart trots att jag inte hunnit hjälpa till. Rödbetsröd ravioli med feta- och olivfyllning och spenatgrön med ricotta- och spenatfyllning. Korridoren på våning fem på Sernanders väg 5 är bäst i hela världen.
Om bara uppsatsen blev klar snart. Bläbläbläblä. Men snart blir det lättnad hoppas jag.
Mumin, stress och åldern tar ut sin rätt?
Uppsatsångesten blir mer och mer outhärdlig. Jag vaknar panikslagen på morgnarna och känner hur det bara knyter sig inombords. Leve studentlivet! Jag måste försöka styra upp det och samtidigt får jag skrivkramp när paniken och stressen sätter in, så det är inte en speciellt bra kombination. Jag dricker Lussete jag köpte innan jul och minns när jag satt med C-uppsatsångest för två år sen. Då drack jag samma te, men paniken är större nu. Den här uppsatsen är ju dubbelt så stor. AAH. Men dock, ibland kommer strimmor av hopp och lättar på knuten i bröstet. De stunderna blir dock flyktigare och flyktigare ju närmare inlämningsdatumet jag kommer. Tiden går så fort och känns alldeles för kort och jag orkar inte hetsskriva på nätterna längre, så jag måste få mycket mer gjort på dagarna. Bara för kul loggade jag in på mitt gamla skunkkonto och läste den dagbok (bloggföregångare?) jag ibland förde där för sisådär 5-6 år sedan. Jag upptäckte att jag gjorde allt plugg på nätterna. Otaliga var de gånger då jag skrev “Nu är klockan 22 och min hemtenta ska in imorgon klockan tolv. Jag har 2/3 av hemtentan kvar, hoppas att det går att fixa på nåt sätt”. Ibland hade jag skrivit “Undrar om jag hinner gå och lägga mig innan jag ska upp imorgon, det hann jag inte förra gången”. Det knepiga var att jag orkade sitta uppe hela nätterna och därför fixade det varje gång. Dessutom gick det oftast bra. Förutom alla hemtentor i Franska A, pluggade jag också till mina salstentor på nätterna. Jag minns att jag satt uppe till 5 när jag skulle ha den stora grammatiktentan (också i Franska A) till exempel. Nu orkar jag inte sånt längre. Var har den där kraften tagit vägen och när försvann den? Jag minns att jag satt uppe till 4-5 när jag precis hade flyttat hit och skrev första hemtentan, men just nu känns det väldigt långt bort. Jag är tvungen att sova på nätterna, så de senaste inlämningarna har jag sällan suttit uppe längre än till efter 24 i alla fall. Har jag blivit gammal? Det stora provet kommer väl nu i helgen kanske. Kommer jag att behöva sitta uppe hela nätterna och orkar jag i så fall göra det? Att vara eller icke vara, det är frågan…
Och bara för att jag är så stressad är det helt otroligt tryggt att gå tillbaka till barnlitteratur och läsa om Muminböckerna. Just nu läser jag Trollkarlens hatt och den är fin. Den är dessutom mycket roande att läsa om när man är vuxen. Man kan skratta åt den ironi som finns, le åt Muminpappan som skriver sina memoarer på hexameter och fundera över genus när man läser att Hemulen bär klänning.
Nej, återgång till Sanna Taljas tre diskurser.
Uppsatshets och stundande Valborg
Finvädret i helgen gav mig hopp. Idag är det gråväder, uppsatsen ska in om 13 dagar och pluggpaniken drabbar mig återigen med full kraft. Det är skrämmande att det är så kort tid kvar, samtidigt blir det galet skönt när det väl är över. Jag ska fokusera idag och imorgon, men ta en paus på torsdag, eftersom det är Valborg då, i Uppsala större än nyår och midsommar tillsammans. Förhoppningsvis blir det fint väder. Matproffsen i min korridor planerar redan picknickkorgen och vad som ska vara på grillspetten och i potatissalladen och jag glider med på ett bananskal. Skönt att det finns folk som älskar att laga mat och komma på saker, så jag slipper ha egna idéer. Inspirationen är liksom inte på topp just nu. Men ja, andningshål på torsdag och sen fortsatt hets i några dagar till och jag bara hoppashoppashoppas att det här ska gå att styra upp till något som blir ok. Jag har inga större pretentioner. Ok räcker. Såpass ok att jag kan ta ut min examen. Sen är jag nöjd.
Svennebanan
Åh. Vi åkte ner till Gotlands och fikade och satt ute på balkongen och solen sken jättevarmt. Jag log med hela ansiktet. Lyckalyckalycka. Sen åkte jag hem och var duktig en stund. Jag väntar på Promoes nya skiva, blir kuul att han sjunger på svenska. Singeln Svennebanan är mycket rolig. Han kan det där med ord. Det fina med den är att den har en sån hitskänsla och säkert kommer bli värsta sommar- och dansgolvshiten och alla den hånar kommer glatt att sjunga med i den.
Soppatorsk och foppatofflor
Barnen nersjunkna i TV-soffor
Ordning och reda, lådvin på fredag
kunskap från Wikipedia
Här är videon:
Nu ska jag försöka skriva lite mer.
