Farväl lgh 542
Rummet är städat och tömt. Jag har gnuggat kalk som en galning och slitit mitt hår över dammsugarpåsarnas vetenskap. Jag fick min dammsugare hitkörd i lördags, men upptäckte att påsen var överfull. När jag hade ringt flera affärer som inte hade den jag behövde fick någon en idé att jag skulle tömma den överfulla. Det var ju helt klart ganska äckligt, men det funkade, vilket var huvudsaken. Rummet blev i alla fall urstädat, besiktningskillen godkände det och nycklarna lämnades in för ett par timmar sedan. Jag blir kvar i Uppsala till imorgon och sen blir det Västerås (och äntligen klipptid, är galet pepp!) i några dagar innan kollektivinflytt i helgen.
Idag väntar första lektionen på länge, våren ska tillbringas med D-kursen i franska och jobbsök. Det ska bli kul, men jag måste bara försöka vänja mig vid pluggrytmen igen. Under hösten vande jag mig ju vid att vara helt ledig när jag väl var hemma, men nu kommer jag ju behöva börja göra saker igen och ha självdisciplin. Men ja.
The music always takes me
Where I know I shouldn’t go
I know I shouldn’t go
I have to be so careful looking back
Varning för ras
Mina ägodelar förpackas i flyttlådor och plastpåsar. Jag slår in porslin i papper, försöker med Tetristänk när jag packar (men tar hjälp av medboende eftersom min organisatoriska förmåga inte är den bästa) och lever på blodapelsiner och mitt nya te. Sen blir jag trött på intuitioner som visar sig vara rätta. Den här gången bad jag inte om dem, framför allt inte när sköldpaddor utan skal inte kan hantera dem på något konstruktivt sätt.
Tvätt
Varenda gång jag tvättar lakan och handdukar och torktumlar dem tänker jag alltid nostalgiskt när jag bodde med Asterix på Brahegatan. När jag kom upp med den blåa Ikea-tvättpåsen från tvättstugan sprang han alltid och la sig i den varma tvätten, spann förtjust och somnade. Det var fint.
Utsorterandet inför flytten fortsätter. Det är galet hur mycket papper jag samlat på mig på bara två och ett halvt år och då har jag ju ändå slängt en hel del innan.
Nu blir det Ica och sen matlagning och Maria Larssons eviga ögonblick med fina Helena. Jag tror att det blir en bra lördagkväll.
Samförstånd
Ovanstående bok är nu utläst och jag ska fortsätta med någon av böckerna jag lånade på NAI, innan jag slutade där. Det kanske blir Ama Ata Aidoos novellsamling No Sweetness here, den har jag haft hemma ganska länge. Men först ett sista citat ur The Gum Thief, bara för att illustrera Couplands storhet.
While it kills me to come to grips with the fact that I’m like everyone else, that pain is outweighted by the comfort I get from being a member of the human race
Det finns något fint i tanken att många delar samma saker. Samförstånd med andra människor är min favoritkänsla. Att möta en blick som säger allt, ett halvt leende som indikerar att någon reagerar eller tänker på samma sak som en själv, att höra några ord som på ett nästan magiskt sätt förklarar precis det man tillbringat massa tid med att tänka på, men inte riktigt kunnat formulera, det är stort.
The Gum Thief
Sitter och försöker tänka någon slags strategi för att flytten ska gå så smidigt som möjligt. Jag försöker till exempel börja tänka ut vad jag ska ha med mig (säng, kläder, lite böcker, lite skivor) och vad jag temporärt ska flytta tillbaka till Västerås, eftersom det redan kommer att finnas i kollektivet (TV, bord, stolar samt massa onödiga grejer som jag har här och som bara tar plats) . Det går dock ganska segt, jag fastnar i att göra låtlistor och blir nostalgisk. Sen måste jag då och då läsa ett litet kapitel i Couplands The Gum Thief också.
Jag föll för den bittre huvudpersonens Rogers brev där han skriver:
I see 79 cent sticker packs with little rainbows and unicorns that say DREAMS CAN COME TRUE! and it makes me want to cry the way we feed nonsense crap like this to kids, who are going to inherit a century of ugly wars started by people who died long ago, but who were sick and damaged enough to transmit their hatred down through the centuries. Dreams don’t come true. Dreams die. Dreams get compromised.
Jag tror att det är ok att tycka om såna här citat när det är vintergrått ute. Jag tycker om Coupland för att det i alla hans böcker finns citat som säger mycket, som passar, som får en att nicka igenkännande. Gum Thief är inte en av hans bästa böcker, men helt klart läsvärd, den hamnar nog någonstans i mitten om jag ska betygsätta hans böcker. Inget slår dock Life After God, ibland tror jag att det är den bästa bok jag någonsin har läst. Och citaten! Det jag tycker om med Coupland är att hans böcker är som låttexter, det går att plocka ut citat i dem som säger allt. I många andra böcker som ändå är otroligt bra är det liksom helheten som gör allt, men i Coupland kan man plocka ut briljanta småbitar som är mer träffande än någon annans ord ens är i närheten av att vara.
Veckans pepp är att jag ska se Amy Macdonald i Stockholm på måndag. Jag tror att det blir hiten. Jag har en känsla av att hon är jättebra live.
Nytt år
Nytt år. Jag håller fortfarande på med Spotify-listan med 00-talets 100 bästa låtar och postar den när den blir kvar. Jag blir mest frustrerad när massa fina låtar jag vill ha med inte finns och då måste jag hitta substitut som inte är lika bra. Men jaja, mycket finns i alla fall.
Annars då? Julen firades i Västerås och när jag väl var där passade jag även på att hänga med några av finvännerna som var hemma. Det var välbehövligt och bra på alla sätt och vis, det är en hit att ses när man väl lyckas få till det… det blir ju så sällan nu när man är utspridda i olika städer. Nyåret firades med fina korridorare och annat trevligt folk i Skara, där det bjöds på femrätters (jag åt 2009:s godaste mat utan tvekan- savoykål med fyllning av sötpotatis, persilja och cashwenötter!). Nyår är inte någon speciellt viktig grej för mig, men jag hade hemskt trevligt, så det var bra. Sen mellanlandade jag i Västerås igen två dagar och passade på att gosa med min kärlek ; världens bästa katt (han sov hos mig alla nätter jag var i Västerås, vilket var mys!) som visserligen störde min nattsömn något, men förläts eftersom han var tillbedjande kelig och hemskt kärleksfull och spinnig.
Efter mellanlandningen i Västerås bar det vidare till Uppis och sen till Madrid för att hälsa på lillasyster som pluggat där under höstterminen. Efter -22 i Uppsala vid avfärden kändes +8 vid ankomsten som värsta sommaren. Vädret blev dock lite kallare och det snöade till och med någon gång under de sex dagar vi var där. Men resan var en hit ; jag åt massor av god mat (libanesisk, indisk, spansk), reashoppade kläder och massor av skivor med spansk indiepop som jag inte får tag på här hemma. Skivbolag som Siesta records och Elefant records är helt klart hiten! Jag var mycket nöjd. Förutom att äta, hänga och shoppa var vi lite kulturella och gick på Reina Sofia-museet, där det fanns många tavlor av Miró, Dalí och Picasso. Det var häftigt att se Guernica på riktigt. Enda opepp-grejen var att någon ficktjuvade min kamera på tunnelbanan på vägen till museet, så alla kort jag tagit under veckan försvann. Det pratas ju alltid så mycket om ficktjuvar i tunnelbanor, men jag har ju aldrig varit med om det förut… någon gång ska väl vara den första kanske. Men överlag var resan tipptopp.
Är nu tillbaka i Uppis sen nästan en vecka tillbaka. Tillbringar livet med jobbsök (och ska plugga lite tills något dyker upp) och flyr från tankar och grubblerier med hjälp av mina medboende. Tur att jag får ett litet kollektiv att bo med under våren, det här med ensamhet känns fortfarande alldeles för ovant. Jag hade nog vantrivts hemskt med att bo själv just nu och väntar med detta tills väggklättrandet minskat lite. Sakta men säkert.
Och jag älskar Missy Higgins. Om jag får ett jobb och en inkomst som tillåter mig att handla saker ska jag göra en stor beställning på Amazon. Jag längtar efter den dag då jag kan ha hela min skivsamling fint uppställd hos mig igen. Då ska jag bjuda hem folk och blända dem.
Elegi
I Västerås vandrar jag inte lättare och lugn (jag tycker om det här med att nästan parafrasera). Allting blir så mycket mer påtagligt istället, i Uppis ser jag inte hela tiden sådant som påminner om det som var. Jag lyssnar på At my most beautiful. Det är en av alla sånger som påminner om nånting fint, en av de finaste sångerna jag vet tror jag. Jag tycker allra bäst om när Michael Stipe sjunger om ögonfransarna i andra versen. Jag blir som mest ledsen när jag tänker på ögonfransar och ögonlock och därför är det fint med sånger som kan sätta ord på just den känslan.
I’ve found a way to make you
I’ve found a way
a way to make you smile
I read bad poetry
into your machine
I save your messages
just to hear your voice.
you always listen carefully
to awkward rhymes.
you always say your name.
like I wouldn’t know it’s you,
at your most beautiful.
I’ve found a way to make you
I’ve found a way
a way to make you smile
at my most beautiful
I count your eyelashes secretly.
with every one, whisper I love you.
I let you sleep.
I know you’re closed eye watching me,
listening.
I thought I saw a smile.
I’ve found a way to make you
I’ve found a way
a way to make you smile
Sångerna
Årets slut närmar sig. Jag vet inte riktigt vad som ska sägas om denna termin, det uttrycks nog bäst med sånger. Det har varit en höst som jobbmässigt har varit världens bästa grej, men i övrigt hade kunnat hoppas över. Jag lyssnar mest på Winnerbäcks Pacemaker och Missy Higgins Where I stood, men tänker att det kommer att komma en dag när jag kan lyssna på Trembling blue stars refräng till It’s easier to smile och identifiera mig med den istället. Det har varit en månad av minnen, knutar i bröstet och klumpar i halsen, men vissa dagar känns det som att tiden mildrar och då ler jag försiktigt. Vissa dagar är det tvärtom, då sätter jag på Dylans The man in me och tänker på lyckliga refrängsidentifikationer och allting som förut var så självklart, men sedan föll sönder och då förstår jag inte varför det behövde bli så. Men efter ett tag lyssnar jag på Morrissey istället när han säger You just haven’t earned it yet baby och då tänker jag att det har jag väl inte då, men nån dag förtjänar jag säkert att det blir fint och vår igen och det ska nog gå att stå ut tills dess. Under tiden fortsätter jag lyssna på sånger och sänder en tacksam tanke till mina vänner i allmänhet och mina fina medboende i synnerhet. De har hjälpt mig att skingra tankarna och lyckats få mig att skratta, hur dagsformen än har varit. Det är fint.
November
Måndag, måndag, måndag. Den här veckan kommer att gå fort, fort. Jobb och sen förberedelser inför nån slags födelsedagstillställning på lördag. Jag måste bara bestämma vad som ska bakas och lagas och hur mycket. Tur att jag har fina medboende som lovat att assistera mig.
Det är kallt ute, men jag trivs åtminstone i min nya kappa. Den har huva, det tycker jag om.
Annars tycker jag om Spotify också, det är bästa grejen när man vill lyssna in sig på musik som verkar tilltalande. Jag upptäcker massa nytt just nu, det är välbehövligt och fint. Tänk om jag inte hade musiken…
Nyupptäckter:
- Holly Brook
- Weepies
- A fine frenzy
- Adele
- Missy Higgins
- Jaymay
Och så en gammal vän, nämligen Azure Rays November. Det kan ju inte sägas mycket bättre.
So I’m waiting for this test to end
So these lighter days can soon begin…
